I början av mitt företagande planerade jag väldigt mycket. Jag la ner tid på att försöka förutse problem och hitta på lösningar. En sak jag trodde vi skulle ha problem med var copyrightfrågor. Eftersom vi skulle ha ett helautomatiskt system där vem som helst kunde ladda upp vad som helst tänkte jag att vi kunde få problem med att folk laddade upp andras grejer. Jag la ner mycket tankeverksamhet och arbete på att komma på hur vi skulle agera när det hände Vi programmerade till och med in en kontohistorik-funktion så att vi skulle kunna plocka fram namn och adress om någon butiksinnehavare försökte gå under jorden. Vi fick aldrig användning av den funktionen. Om någon laddade upp något de inte hade rätten till tog vi bara bort det. Alla fina lösningar på problem jag försökt förutse förblev oanvända. De problem jag trodde vi skulle få fick vi aldrig.
Däremot hade vi problem med en massa andra saker. Maskiner med barnsjukdomar, anställda som fuskade, leverantörer som skickade mystiska avtalsändringar och försändelser som mystiskt försvann på posten. Problem vi klarade av att lösa utan planering.
I vissa fall är det bra att göra en riskbedömning. Jag lärde mig dock att man inte ska lägga för mycket tid på det. Att försöka förutse alla problem som kan uppstå tar längre tid än lösa problemen när de väl uppstår. När breven försvinner, kläderna brinner eller maskinen havererar brukar man ganska snabbt inse vad man måste göra.
En annan fara med överdriven planering är att man skjuter lanseringen av sin nya verksamhet på framtiden. Att man planerar en vecka till istället för att börja sälja sin nya produkt. På så sätt förlorar man både tid och kalendertid. Jag gjorde det misstaget när jag satt och funderade på copyright-problemet.
Funderar du på att starta ett företag; Skit i planeringen. Sätt igång idag. Ta sedan tag i problemen när de uppstår.
Lycka till!
Du borde använt dig av FMEA-idén, att skapa ett Risk Priority Number. Där aktiviteter kontrolleras utifrån tre faktorer, Severity, Occurrence och Detection. Då kan man se att:
– följderna av ”fel” är litet,
– förekomsten av ”fel” är troligtvis låg och
– möjligheterna att ta bort ev. ”fel” är stor.
Vilket ger ett lågt RPN.
Det är någonting jag verkligen håller med om och har tillämpat själv. Är betydligt bättre att köra igång och istället ta tag i de bekymmer som uppstår när man handskas med riktiga kunder och problem istället för att fundera vad som kan gå snett innan man ens har sett om man kommer få några kunder…
Karl, den metoden kan man använda sig av. Det bästa med den metoden är att den är tämligen tidsbegränsad. Tar ca en timme. Sen kan man ägna sig åt något annat. Dessutom ser man ganska tydligt vad man ska strunta i att åtgärda i förväg, om det får ett för lågt nummer.