Jag skulle aldrig jobba på ett ställe som jag inte trivdes på. Jag har fortfarande svårt att förstå varför folk stannar på arbetsplatser dom inte vill vara på. Många säger att anställda som trivs jobbar effektivare än anställda som inte trivs. Det kanske är sant. Jag trodde på det medan jag drev företag. Jag försökte få mina anställda att trivas eftersom jag trodde att det skulle gynna mig.
En anställd var dock lite extra svår. Han klagade på att det var för kvavt, jag fixade bättre ventilation. Då var det för kallt så jag fixade värme. Då var det för varmt så jag fixade en fläkt. Då blev det helt plötsligt för dragigt. Längre än så kom vi inte för han slutade på arbetsplatsen på grund av andra skäl. Nästa person jag anställde hade absolut inga problem med klimatet. Var det för kallt tog hon på sig en extra tröja och blev det för varmt tog hon av sig den. Alltid glad, pigg och med ett bra arbetsresultat.
Det jag lärde mig av detta var att det enklaste sättet att få personer att trivas på arbetsplatsen är att från början sålla bort dom man inte tror kommer att trivas. Vid anställningsintervjuer valde jag systematiskt bort alla som verkade minst intresserade av att få jobbet. Tiden jag på så sätt slapp lägga på trivselfrågor kunde jag istället lägga på intäktsökande aktiviteter.
Nyfiket: hur många anställda hade du egentligen under åren? Eller är det samma två som återkommer i olika episoder? 😉 Själv har jag inga anställda men jag har varit anställd i några omgångar, och även arbetsledare, styrelseledamot och valberedare. Jag sympatiserar med ditt resonemang. Du gör tydligt att nyckeln är ”intresse”. Det tror jag är viktigt för andra att ta fasta på. Allt för ofta sorterar rekryterare bort folk som är olika dem själva, enligt urvalskriteriet ”kompetent är den som liknar mig och utför uppdraget som jag skulle göra det”. Det skapar homogena grupper vilket verkar bra på ytan men inte är det i längden. Man behöver hitta personerna som kompletterar galleriet, oavsett vilken sorts grupp det är.
Kajo, jag hade som mest 4 anställda samtidigt. Dock hade vi ganska hög personalomsättning så kanske 15-20 personer har passerat lokalerna som personal. Den höga omsättningen berodde på att jag först försökte lösa personalproblemet med deltidspersonal, test av folk via arbetsförmedlingen och att de flesta var ungdomar som ”jobbade innan sin resa” (eller skulle ”börja plugga till hösten”).
När jag satte företaget i konkurs hade jag 2 heltidsanställda (och hade slutat med deltidare). Då hade jag outsourcat all tryckning till ett annat företag så jag behövde ingen tryckpersonal längre.
Att inte ha en homogen grupp är viktigt, som du säger. Särskilt om man ska ingå i team eller projektgrupper (något som iofs inte hände på mitt jobb).
Att de anställda ska trivas är en av de saker som jag tycker tar större plats än det borde. Som företagare brottas man med betydligt större och viktigare problem. Visst är personalen viktig men om en anställd inte trivs är det enklare att byta ut henne/honom än att börja hålla MBL-möten. Snabb och enkel lösning enligt mig 🙂
Ligger också i linje med min livsfilosofi att varje människa är ansvarig för sin egen lycka. Om man är löneslav och inte trivs på sitt jobb borde man tacka chefen som ger en sparken.
Om det här var samma person som i det tidigare inlägget låter jag vara osagt 🙂