10 tips till den socialt inkompetenta ungdomen

På mitt företag Sidekick har vi under våren anställt många personer. Vi söker hela tiden nytt folk och arbetar därför mycket med rekrytering.

Det är svårt att hitta bra folk.

För någon månad sedan stod det i tidningen att ungdomars sociala inkompetens är orsaken till deras oförmåga att få jobb. Vidare att det är de vuxnas fel eftersom vi inte uppfostrat ungdomarna tillräckligt.

Som representant för ”de vuxna” kommer jag därför att dra mitt strå till stacken och presentera en lista med sociala tips.

10 tips till den socialt inkompetenta ungdomen:

  1. Kom i tid till anställningsintervjun
  2. Om du inte kommer i tid till anställningsintervjun, be om ursäkt för sen ankomst.
  3. Svara inte i din mobil under anställningsintervjun.
  4. Om anställningsintervjun sker på ett utecafé, försök inte samtidigt ragga på tjejerna vid grannbordet.
  5. Ha ditt riktiga namn på Facebook.
  6. Ha en bild på dig själv på Facebook, inte din hund, en ölflaska eller en svart ruta.
  7. Ta bort mellannamnet ”Partymaskinen” från din facebookprofil.
  8. På Facebook, lista inte ”Knullar” som nuvarande arbetsplats.
  9. På Facebook, skriv inte i en öppen grupp att du hatar din nuvarande arbetsgivare.
  10. Var gärna med i vilken facebookgrupp du vill. Men om du ska vara med i ”Vi som snor saker från jobbet”, ”Vi som hatar chefen” eller liknande, se till att du har koll på säkerhetsinställningarna.
Följ dessa råd och du kommer framstå som en hårt arbetande och social stjärna jämfört med dina jämnåriga konkurrenter.
(Alla exempel är sorgligt nog från verkligheten.)

Om

Tore Friskopp, Civilingenjör, svensk entreprenör bosatt på Malta. Startade mitt första bolag vid 17 års ålder och driver idag contentföretaget Topcontent. Förutom att driva affärer älskar jag att gå till gymmet, spela squash, läsa biografier och simma i medelhavet (som jag har precis utanför fönstret).

17 kommentarer

  1. Haha! Kan läskigt nog picka av några av dessa när jag behövt hitta folk. Eller i alla fall mkt liknande.

  2. Många av de här punkterna har med Facebook att göra, så du kanske också behöver lära dig lite social kompetens.

    1. Du ska för det första aldrig begära tillgång till en arbetssökandes Facebook-konto. Jag vet att det är väldigt vanligt att man gör så nuförtiden, men det gör det inte rätt. Det är som att begära att få tillgång till den arbetssökandes hem och gå igenom alla hens lådor och skåp. Skämmes tammefan!

    2. Om du ändå är så skamlöst fräck att du gör ett så brutalt intrång i en arbetssökandes integritet, ska du kanske inte förvånas över om du hittar saker som från din inskränkta horisont ter sig ofördelaktiga. Alla är inte som du. Det du begär är att folk ska bete sig som i det forna Östtyskland, att censurera sig själva i sin vardag för att Stasi inte ska hitta något misstänkt när de tittar.

    Det är inte konstigt att du har svårt att hitta folk, som du bär dig åt.

    Jag är jävligt glad att jag inte behöver söka jobb hos sådana som du.

  3. Christer,

    1. Vi begär ALDRIG tillgång till arbetssökandes Facebook-konton. Det händer att många skickar friend requests. Vi nekar ALLTID sådant. Jag vill inte ha dem på Facebook och jag vill inte att de ska ha mig på Facebook.

    Det du skriver på publika platser på Facebook är INTE att likna med ditt hem och dina byrålådor. Det du skriver på publika forum (som din blogg, din publika profil på Facebook eller i publika grupper) är att likna med att stå och skrika på ett torg.

    Ställer du dig naken på Sergels torg och skriker ”JAG HATAR MIN ARBETSGIVARE OCH JAG VILL KNULLA!!!” kan du knappast anklaga förbipasserande för att vara stasi-agenter.

    2. Se ovan.

    Som sagt. Vill du bete dig som ett svin på nätet så se till att ha koll på säkerhetsinställningarna.

    Slutligen, som arbetsgivare har jag ansvar för mina nuvarande anställdas arbetssituation. Det ansvaret går före eventuella förpliktelser mot icke anställda. Jag är en mycket bra arbetsgivare eftersom jag ser till att mina anställda (som är riktigt grymma och duktiga personer) slipper arbeta med idioter.

  4. 6 punkter som täcker Facebook!
    Kom igen, är det det absolut viktigaste nu för tiden, känns så jävla patetiskt.
    Tas det så jävla serriöst och som absolut sanning om vad det är för person bara genom att tiitta på hans publika profil?
    Vet många som har en oseriös profil för att man helt enkelt inte bryr sig eller har kanske lite humor. MEN som är hur grymma som helst i sitt arbete.

    Och om du söker upp en publik profil och snokar/dömmer är inte att gämföra med att någon ställer sig på stan och skriker till alla som går förbi.

  5. Det har egentligen ingen större betydelse om du begär access eller ej. Det viktiga är om du är inbjuden att läsa eller inte.

    Du kan inte likna det som skrivs publikt på Facebook vid att stå på torget och skrika.

    Det är snarare att likna det som står publikt på Facebook vid att inte låsa sitt hus, vilket många som bor på landet fortfarande struntar i att göra. Det är naturligtvis inte att tolka som en stående inbjudan att gå in och snoka bland deras grejor.

    Därför är det klart att om du bjuds in att ta del av vad de skriver på Facebook, fine, då är du inbjuden och då vill de bedömas efter vad som står där.

    Och det *finns* folk som är svåra/omöjliga att ha att göra med, men att titta på vad de skriver på Facebook är inte ett effektivt sätt att ta reda på vilka.

    Problemet är att det går liksom inte att lära känna människor via Facebook – det blir som att försöka lyfta sig själv i håret – du måste känna dem för att förstå varför de skriver och beter sig som de gör. Om du själv använder Facebook så kan du ju bara ta en funderare på vad du skriver där och vad du inte skriver. Och det faktum att du inte har en aning om hur *andra* väljer vad de ska skriva, och efter vilka kriterier.

    Så du har förmodligen avfärdat många som ”idioter” utan att egentligen ha en aning, du har bara gjort antaganden baserade på vad du ser i din lilla hushållspappersrulle som du tittar in i deras liv genom, i kombination med din personliga uppsättning fördomar om folk.

    Om du är en bra arbetsgivare och har social kompetens själv, så har du som grundinställning att du litar på dina medarbetare tills du får konkreta skäl att misstänka att de gör något fel. Ungefär som oskuldspresumtion i juridiken.

    Om du är en bra potentiell arbetsgivare och har social kompetens, visar du respekt för dem du intervjuar. Det omfattar inte att oombedd gå in och titta vad de skriver på Facebook. Gör du inte det, fine.

    Men om du väntar dig att folk ska vara vattenkammade och redo att inställa sig för tjänst på Facebook, så kommer du att bli besviken fler gånger.

    Och av den allmänna attityd du visar upp är jag benägen att tvivla på att problemet endast ligger hos de arbetssökande. En ny kultur är på väg in i vårt samhälle med stormsteg, och du har inget att vinna på att avfärda den som ”socialt inkompetent”.

  6. Christer: Som arbetsgivare lever vi i den vekligheten att anställda kostar pengar. Från den sekund de kliver in genom dörren kostar de pengar och de är där för att göra ett jobb, därför är det viktigt att de vi anställer är så väl skickade att utföra arbetet som möjligt. Vi har inte möjlighet att ”lära känna” folk innan vi anställer dem, det enda vi kan göra är en bedömning utifrån den information som finns att tillgå. En sådan informationskälla kan givetvis vara vad man skriver/visar öppet i sociala media. Jag har räknat bort folk för att de i sociala media gett uttryck för exempelvis rasism eller skev kvinnosyn, kanske ”skojade” de kanske inte jag vet inte och det är heller ingen 100% objektiv domstolsprövning utan det handlar om vem och vilka värderingar jag vill ha i mitt företag och då måste det ju rimligtvis vara jag som gör en bedömning utifrån det jag ser. Att jag då exempelvis av någon form av integritetsskäl skulle bortse från att någon (som i ett för mig aktuellt exempel) kallar tjejer för horor i öppna forum framstår som absurt, det man gör ute på nätet sker ingalunda i någon form av vacuum. Att arbetsgivare i allmänhet skulle ha någon form av krav på att man ska vara ”vattenkammad” på sin privata facebook stämmer inte, självklart hittar man folk i diverse privata situationer på deras privata facebook det är ju givet och ingen någon vettig arbetsgivare har invändningar mot.

  7. Christer
    Det finns en anledning till att säkerhetsinställningen heter ”publik”. Det är publikt (notera likheten: ”publik” och ”publikt”). Det är inte privat. Det är på torget. Inte inne i ditt olåsta privata hus. Den publika delen på Facebook är dagens torg. Du väljer själv hur du vill presentera dig publikt på torget.

    Seriöst, om du inte förstått den biten ännu ligger du efter oss andra internetanvändare.

    Ja, en ny tid är på väg. Facebook är ett underbart kommunikationsverktyg. Vi har rekryterat alla våra anställda via facebook och det fungerar jättebra. Folk tipsar varandra om lediga jobb och de kan komma i kontakt med oss direkt. Söker du jobb hos oss via email letar vi aldrig efter dig på Facebook (hur f*n skulle vi ha tid att göra det??). Om du däremot söker jobb hos oss via Facebook är det givetvis naturligt att vi klickar på din profilbild.

    Hur du väljer att presentera dig själv i sociala sammanhang (offline och online) har en stor inverkan på hur andra uppfattar dig. Att inte förstå det är att vara socialt inkompetent.

  8. Danne:
    Är du grym RoR-utvecklare eller kan hacka ihop tre ios-appar på en förmiddag får du säkert jobba naken och skita på golvet hos flera arbetsgivare. Tyvärr saknar de flesta den tekniska expertisen.

    Du kan sitta bakom tangentbordet och fantisera om att ”arbetsgivaren ska se dig för vem du är inombords”. Eller så kan du klippa dig, dra en kam genom håret och vara artig när du går på intervju. Det senare kommer betydligt öka dina chanser. Det gäller både offline som online. Ingen skillnad.

    Det är lättare att ändra på sig själv än att ändra på alla andra.

    Se det som ett hett tips ”från andra sidan bordet”. Helt gratis.

  9. Jag håller helt och hållet med Tore om att det som skrivs på en öppen facebookprofil är avsett som öppen läsning.

    Jag har själv aldrig behövt anställa någon, men i andra sammanhang, som tex när jag letat hyresgäst, har jag kollat upp folk på FB.

    Däremot håller jag med Christer i sitt andra inlägg att det inte är helt lätt att bedöma folk efter att läst om dom på FB.

  10. Haha ”danne” och ”christer” visar ju inget annat än två exempkel på just det som du menar Tore. De missar poängen och som exempel anför de samma argument fast bakvänt. De ÄR ju två av alla de socialt inkompetena personera 🙂 Att han en profil ”på skoj” där man skriker knulla och att man hatar arbetsgivare ”för att man inte bryr sig”. Haha nej precis…jag bryr mig inte om att anställa dem heller, så tack och adjö….

Leave a Comment.