Strax innan jul föddes en ny stjärna på blogghimlen, från ingenstans dök den provocerande Hanna Widerstedt upp med sin videoblogg. Med titlar som ”Jag hatar svenska killar” och ”Jag vill bara knulla” har hon lyckats reta gallfeber på svenska folkhemmet. Hennes filmer har fått över en miljon visningar och kommentarerna är arga.

Givetvis är allt precis lika sant som damen som gillar katter, det vill säga inte alls. Åter igen blir folk lurade av fejkade internetfenomen.

Men vem är då den verkliga Hanna Widerstedt? Vem har lyckas med det bästa svenska troll-konsten och länkbetet vi sett på länge?

Hennes blogg och konto på Devian art är skapade i slutet av 2011 och ger inga ledtrådar. Där är det bimbostilen fullt ut. Likaså på facebook och andra sajter. Hanna har verkligen ansträngt sig för att skaffa en stor bimbofierad nätnärvaro.

Google ger bättre svar. I en kommentar från 2009 på den här bloggen finns en länk till en blogg på Devote.

Bloggen är bortplockad men  tack vare Way Back Machine kan vi läsa den ändå.

bloggen från 2009 presenterar hon sig som rökande konstnär, brunett, handlar friskt på H&M och föraktar blonda bimbos. I ett inlägg skriver hon om att hon är trött på sin blogg som är för vardaglig. Bloggen innehåller även en serie där Hannas alter ego skjuter blondiner.

Vill ni veta mer får ni läsa själva.

Hennes tidigare Youtubekonto heter ”Dampigunge89”.

På bloggen från 2009 ges också ledtrådar om en tidigare blogg. Tack vare Google hittar man även en ännu tidigare Hanna Widerstedt-blogg från 2008.

Varför är Hanna Widerstedt intressant?

Jag är knappast den första som insett att Hanna Widerstedt fejkar. Jens Ganman på Österstundsposten har skrivt ett mycket bra inlägg om Widerstedt där han geniförklarar hennes troll-konster. Bloggen Gudomlig Komedi hyllar också parodin.  Jag kan inte annat än hålla med.

Det finns jobbiga troll och det finns fenomenala troll. I den senare kategorin finner vi personer som David Thorne (läs ”Missing Missy” och ”Dear neighbour you are not invited to my party” för härlig skrattstund) och Cara Hartmann (”I love cats”-videon som fått 19 miljoner views). Hanna är vårt första svenska supertroll som lyckas reta upp känslor samtidigt som hon levererar klockren satir.

Hennes (nuvarande) blogg, som hon själv givetvis säger är sann, är faktiskt väldigt underhållande. Det roligaste är nästan att läsa folks arga kommentarer. Så även om hon på Bloggportalen beskriver sig som en B-skådis tycker jag hon gjort bra ifrån sig. Det är en sak att agera på film, det är en annan sak att agera med hela sin personlighet, både på film, i skrift och internetnärvaro. Bra jobbat Hanna!

Nu återstår det bara att se hur lång tid det tar innan folk tröttnar.