Vi skulle köpa en uppgradering till en av våra maskiner. Uppgraderingen innebar att vi skulle kunna börja trycka även på svarta tröjor, något som tidigare var omöjligt med vårt sätt att trycka (Direct-To-Garment). Tyvärr var uppgraderingen alldeles ny på marknaden och därför kunde den svenske importören inte svara på vad den skulle kosta. Han kunde bara ge ett cirkapris (mellan 10 och 15 tusen). På stående fot beställde jag ett uppgraderingskit och bad honom att maila mig vad han just sagt. Han sa dock bara ”aa, vi hörs”. Något e-brev fick jag dock inte. Efter några månader kom uppgraderingen. När fakturan kom ville dom ha betydligt mer än vad dom tidigare sagt. Dom hävdade benhårt att de aldrig sagt något så lite som 15 000. Samma sak upprepades flera gånger. På mässor kunde dom aldrig säga något exakt utan allt var ”ungefär” och ”cirka” vilket i slutänden alltid blev ”mer” och ”dyrare” än vad man först trodde.
Det jag lärde mig av detta var att om någon inte vill ge dig skriftligt ska varningsklockorna ringa så hårt att du får huvudvärk. Lagen säger att muntliga avtal är giltiga. I praktiken är dom dock inte värda mer än pappret dom är skrivna på (dvs ingenting). I fortsättningen undvek jag att beställa av det företaget så långt det var möjligt. När jag var tvungen att beställa av dem var jag extra noga med att få allt skriftligt.
Tack för en skitbra blogg och att du delar med dig av dina erfaranheter. Mkt intressant för ngn som funderar på att dra igång en verksamhet!
Lägg ut namnet på skojaren!
Det är har han gjort sig förtjänt av.
Johan
http://www.ekonomisajten.com
Tack Zandra! Det är kul att få feedback på bloggen.
Johan, dom som är i behov av namnet och är i tryckbranschen har med befintlig information redan räknat ut vilka de är. Annars kommer de säkert göra det imorrn (inlägget kommer att heta ”cutting edge är också bleeding edge”).
Annars håller jag givetvis med om att sådana personer förtjänar offentlig förnedring 🙂