För några dagar senare knackade det på dörren. Det var en dam från hyresgästföreningen som ville att jag skulle bli medlem i deras organisation. Jag bjöd genast in henne på en kopp kaffe. Jag frågade ut henne noggrant och försökte få samtalet att pågå länge. Inte för att jag var intresserad av att bli medlem, utan snarare av den motsatta anledningen. Jag ville inte att hyresgästföreningen skulle få fler medlemmar.

I Sverige har vi inte brist på elektronikprodukter, mat, möbler eller designade klädhängare. Däremot har vi brist på bostäder. Det saknas bostäder där folk vill bo. I vilken bransch som helst hade detta otillfredställda behov gett upphov till innovativa entreprenörer och företag som löser problemet. Men så är inte fallet på bostadsmarknaden. Där är det nämligen olagligt med höga vinster. ”Reglerad bostadsmarknad är bra, bolagen skulle annars bara tänka på att tjäna pengar” försökte damen från hyresgästföreningen förklara för mig. Jag frågade henne om inte samma sak gällde för Nokia, Felix och Ikea, att de också bara försökte tjäna pengar och att det ledde till överflöd av billiga mobiltelefoner, god ketchup och prisvärda soffor. Hennes svar ”jo, men marknadshyror är inte samma sak, jag kan inte riktigt det där” kanske hade övertygat någon annan, men det imponerade inte på mig.

Hyresgästföreningen är en stor organisation vars viktigaste uppgift är att de förhandlar med de kommunala bostadsbolagen om vad hyrorna ska vara. Om det infördes marknadshyror och alla fick rätt att förhandla sin egen hyra skulle hyresgästföreningens existensberättigande naggas i kanten. Det är skälet till att de vill ha en reglerad bostadsmarknad. Jag däremot vill inte att någon annan ska förhandla åt mig, jag kan förhandla själv. Jag vill inte heller behöva köa i 20 år för en bostad som om vi levde i Sovjet. Jag betalar hellre de extra tusenlapparna för att få bo där jag vill.

Damen som försökte värva mig insåg efter ett tag att jag inte gick att övertyga. Jag använde dock min charm och fenomenala kaffekokningskunsaper för att få henne att stanna en stund till. Jag ville minimera hennes tid i trappuppgångarna, där hon försöker lura oskuldsfulla hyresgäster att stödja en organisation som orsakar så stora problem för vårt samhälle. Det fungerade ett tag men så ringde hennes kollega och undrade var hon tagit vägen. Hon rycktes upp ur vårt samtal och kom ihåg att hon faktiskt gick på provision. Halva första årets medlemsavgift skulle ju hon få. Hon försvann ut i natten igen och jag blev ensam kvar med mitt kaffe.

35 minuter av mitt liv hade jag använt för att förbättra samhället. Hoppas att det ger resultat.

Mer läsning: Hyresgästföreningen tar strid mot marknadshyror, Timbros kampanjsajt: Rädda hyresrätten. Hyresgästföreningen får kritik för att dom sinkar nybyggen.

Männen på bilden har ingenting med hyresgästföreningen att göra.