Med svepskälet att rädda ungdomar har EU kommit med ett direktiv som ska reglera vad ungdomar (personer under 18) får och inte får göra i arbetslivet.

Arbetsmiljöverket, som getts uppgiften att föreslå hur detta ska implementeras i Sverige, har skickat ut ett lagförslag på remiss. Lagförslaget sågas av Svenskt näringsliv som kallar det för en ”överimplementering av EU-direktivet”. Förslaget skulle förbjuda ungdomar att ha mer än 40 timmars arbete per vecka, inklusive skoltid. Det innebär att du, som är under 18 år och pluggar intensivt, är förbjuden att ha extrajobb. Lagförslaget introducerar också en ny term, ”anlitare”, som innebär att vem som helst som ”anlitar” en person under 18 år kan få böter. En ”anlitare” kan alltså vara grannen som vill ha hjälp med barnvakt eller fotbollsföreningen som vill sälja bingolottor.

Suzannes.se bloggade om detta och skapade en facebookgrupp. Då gick Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg med i gruppen och försvarade verkets agerande (dock inte själva lagförslaget). Att en generaldirektör engagerar sig på nätet och förklarar hur de arbetar är väldigt positivt (Suzannes blogginlägg innehöll några sakfel) men löser inte grundproblemet.

Även om det slutgiltiga lagförslaget kommer att förändras kvarstår nämligen den stora huvudfrågan. Att EU, lagstiftare och myndigheter tar sig friheten att detaljsstyra hur du väljer att leva ditt liv.

Vi har nämligen redan lagar som tydligt skyddar barnet.

Föräldrabalken, 6 kap, 2 §
”Barnets vårdnadshavare svarar för att [..] bevaka att barnet får tillfredställande försörjning och utbildning”

Föräldrabalken, 6 kap, 12 §, stycke 1 och 2
”Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete, men endast om vårdnadshavaren samtycker till avtalet [..] Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelbar verkan, om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skolgång.”

Att gå in och detaljstyra löser ingenting. Det enda det gör är att ytterligare lägga en större börda med lagar som individen måste lära sig att följa, vilket är lagstiftarnas egentliga motiv.

I ett samhälle där individen själv får bestämma över sitt liv har politiker och myndighetspersoner liten makt. Makten ligger istället hos varje enskild människa. Politiker och generaldirektörer är ambitiösa människor som alla andra och varje ambitiös människa strävar efter att öka sin egen makt och viktighet. Det är därför vi fick detta förslag och kommer att få många liknande förslag i framtiden.

Syftet med EU-direktivet, och arbetsmiljöverkets överimplementering av det, är att minska individens frihet och öka lagstiftare och myndighetpersoners makt. Vi får inte gå på den bluffen.

Mer läsning:
Suzannes.se blogginlägg om förslaget, facebookgruppen med generaldirektörens medverkande och Svenskt Näringslivs pressmeddelande om sitt svar på remissen.

Pluspoäng till den som identifierar byggnaden på bilden och varför jag valde den.