Vem som är ansvarig vid fraktproblem

Mitt företag riktade sig främst mot konsumentmarknaden men vi hade även många företagskunder. Majoriteten av företagskunderna var egenföretagare. En gång hade vi skickat iväg en större beställning med postens företagspaket. Tyvärr gick något fel hos Posten (surprise) och kunden fick aldrig något paket. Posten hävdade bestämt att dom levererat till rätt adress och kunde visa upp en underskrift från en ”A. Andersson”. Kunden däremot hävdade bestämt att han varit bortrest i Tyskland i 2 veckor och att ingen annan fanns i fastigheten (som även var hans privata bostad). Kunden var även butiksinnehavare hos oss och eftersom vi då och då besökte hans forum visste vi att han verkligen hade varit bortrest. Felet låg alltså hos Posten, problemet var dock inte vårt längre. Lagen är väldigt tydlig när det gäller detta.

Om köparen är konsument övergår ansvaret på köparen först när kunden fått försändelsen i sin ägo. Har posten haft sönder eller slarvat bort paketet är det alltså du som näringsidkare som är ansvarig. Är kunden däremot ett annat företag och alltså inte konsument övergår ansvaret på honom redan när du skickar paketet. Slarvar posten är det alltså inte ditt problem utan kundens.

Det här är en av anledningarna till att Posten är mer petiga när deras kunder (dvs avsändarna) skickar saker till privatpersoner än när dom skickar till företag. Är paketet till en privatperson måste personen identifiera sig och hämta ut paketet. Är det däremot till ett företag räcker det med att en person i samma fastighet kvitterar försändelsen. Det behöver alltså inte gå till rätt person. Hade vår kund skickat paketet till sig själv vid sin hemadress istället för till sitt företag på samma adress hade Posten krävt att han skulle kvittera ut paketet personligen när han kom hem från sin resa. Inte lämnat den till vem som helst som råkade passera fastigheten.

Vill ni veta det exakta lagutrymmet rekommenderar jag Liljankoskis blogginlägg om fraktansvar.
Bilderna jag använt mig av kommer från sidan Cargolaw som varje år utser årets värsta fraktproblem. Min personliga favorit är berättelsen om Ms Napoli vars containrar flöt i land vid den engelska kusten till lokalbefolkningens stora nöje (och försäkringsbolagens stora fasa). Scrolla ner på sidan för att läsa om det.

Läs mer: Det finns inga standardkontrakt ->

Om

Tore Friskopp, Civilingenjör, svensk entreprenör bosatt på Malta i Sverige. Startade mitt första bolag vid 17 års ålder och driver idag contentföretaget Topcontent. Förutom att driva affärer älskar jag att gå till gymmet, spela squash, läsa biografier, dansa bachata och simma i medelhavet på GIHs badhus.

7 kommentarer

  1. Bra att veta att det är mottagarens problem och inte avsändarens när posten strular med paket.

    Intressant länk på slutet (Cargolaw). Nu har jag något att göra ikväll! 🙂

  2. Markus, ha ha, det har du rätt i. Det borde ju vara Postens problem. I såna här fall är det nog så att man tyvärr betraktar Posten som själva problemet. Vems problemet är bestäms av vems tur det är att prata med Postens kundtjänst.

    Men jag håller ju med om att det egentligen borde vara dom som borde skämmas och vara nervösa. Inte vi andra.

  3. Tore; Det är en avundsvärd marknadsposition de har, Posten. I praktiken har de ju snudd på monopol och till råga på det kan de aldrig göra fel. Impressive 🙂
    Tänk om andra som binder samman företag ochg privatpersoner kunde ha en liknande position, t.ex. konsultförmeldare, resebyråer eller så… Världen skulle bli spännande 🙂

    Om man blir bokad på fel flight av resebyrån så är det ens eget fel fram tills dess att man gått på planet. När man väl gjort det så är det flygbolagets fel, eller? 😉

  4. Markus, ha ha. Din liknelse är väldigt rolig. Du har helt rätt i att det beror på att Posten har monopol (”snudd på” är en underdrift). Vilket bevisar tesen att det aldrig är bra med för få aktörer på en marknad, världen mår bra av konkurrens osv.

  5. Hej Merakosing,
    Det har med det att göra men ändå inte. Incoterms är något man sysslar med vid internationell handel för att ta hand om just dom här problemen. Incoterms är standardklausuler som måste avtalas om. Det gäller alltså inte automatiskt. Mitt inlägg handlar om är de obligatoriska reglerna som följer med svenska lagstiftningen. B2B-försäljningsansvaret är en dispositiv lag så man kan avtala annorlunda (vill du som säljare ta på dig ansvaret är det helt ok).

    Konsumentförsäljningsansvaret går dock aldrig att förhandla bort. Det är en s.k. tvingande lagstiftning (indispositiv).

Leave a Comment.