Sveriges framtida industrier är i fara

Att ett företag inte går med vinst är en direkt följd av att folket i världen inte vill betala den mängd pengar företaget behöver för att kunna producera varan. Det vill säga att företaget inte tillräckligt effektivt klarar av att producera vad folk i världen efterfrågar. Just nu finns det vissa företag i Sverige som inte klarar av just detta.

Det finns dock andra svenska företag som klarar av det. Som effektivt producerar det folket i världen vill ha. Det finns företag i Sverige som är så duktiga att de har problem att växa på grund av bristen på civilingenjörer. Dom behöver få tillgång till resurser i form av kompetent folk för att kunna växa. Tyvärr har svenska regeringen valt att försvåra denna välbehövliga tillströmningen av resurser. Genom att ge de gamla dåliga industrierna konstgjord andning har man valt att binda upp kompetens och andra resurser i en industri som världsmedborgarna har dömt som ej önskvärd. En industri som saknar framtid.

På så sätt försämrar svenska regeringen möjligheterna för de nya, bättre och effektivare företagen att växa. Företag som lyckats förstå vad dagens världsmedborgare vill betala för och som effektivt klarar av att producera det. Dessa företag, som ska skapa Sveriges framtida välfärd, får nu sämre möjligheter. Vi räddar kortsiktigt jobben för några svenska väljare samtidigt som vi långsiktigt riskerar konkurrenskraft, jobb och produktion. Borgarna tillämpar på så sätt en gammal sossetradition: riskera framtida produktion och välfärd genom att syssla med kortsiktigt röstfiske.

Vi ska inte av sentimentala anledningar försöka rädda vad som håller på att dö. Istället måste vi underlätta för det som växer. Endast på det sättet kommer vi att klara av att fortsätta skapa välfärd och överflöd även i framtiden.

Mer läsning: Dan dissar förslaget (och kom ihåg, Dan är numera supersmart), Henrik konstaterar att det är 28 miljarder på fel häst, och Hanna Wagenius undrar varför Maud&co inte själva investerar i Volvo om dom nu har så bra koll på vad som behövs för att rädda företagen. Slutligen givetvis svd om det tokiga förslaget.

Om

Tore Friskopp, Civilingenjör, svensk entreprenör bosatt på Malta. Startade mitt första bolag vid 17 års ålder och driver idag contentföretaget Topcontent. Förutom att driva affärer älskar jag att gå till gymmet, spela squash, läsa biografier och simma i medelhavet (som jag har precis utanför fönstret).

8 kommentarer

  1. Bra skrivet! Men varför kan inte ”de effektivare företagen” bjuda över ”de gamla” i löner, för att attrahera den arbetskraft de behöver?

  2. Håller ofta med i vad du skriver här men nu måste jag få till en diskussion!

    Din tro på marknaden är lite väl hög tycker jag, vore väl konstigt om det var annorlunda för en civ. ekonom. studerande. Jag som civ. ing. studerande tycker däremot att idéen om ett statligt företag som endast arbetar med cleantechforskning kring bilar är suverän! Vi har gång på gång sett hur bra vi nordbor är på cleantech lösningar och alla måste hålla med om att cleantech i bilbranschen är framtiden, oljan tar slut helt enkelt.

    Marknaden är suverän. Men ibland är det inte alls en marknad som idag då den bestäms av ett gäng övernervösa bankägare.

    Sedan att vi skulle skeppa ut en massa svenska pengar till USA är ju bara struntprat. De miljarder som kommer att tillhandahållas kommer vara genom lån via Europeiska Centralbanken där Sverige går in som garant. Så om något skiter sig är det först och främst inte endast svenskarna som tar smällen. Vidare kommer pengarna att endast satsas i Sverige, till svenskar.

    Det staten gör när de går in som garant är att lugna ned hysterin. Just nu vill ingen alls låna till företag i bilbranschen (underleverantörer etc.) men med hjälp av staten som garant löser man dessa flaskhalsar. Utan denna garant skulle flertalet företag gå under endast på grund av ett fåtal personers nerver.

    Sedan snacket om att Volvo är döende, var får du det ifrån? Mig veterligen är Volvo ett företag som gått med vinst i flera decennier!

    MVH Adam

  3. Christian, de effektivare företagen bjuder dagligen över de ineffektiva. Särskilt när de ineffektiva inte längre kan betala ut löner. Det som sker när staten går in och ger de ineffektiva företagen konstgjord andning är att man tvingar de effektiva företagen att betala mer än de annars skulle behöva göra (ett företag kanske bara har råd att anställa 10 civiling. istället för 15). Vilket gör att deras konkurrenskraft och tillväxtförmåga försämras. Vilket gör att Sveriges BNP och välfärd inte växer så snabbt som den skulle kunna göra.

  4. Adam, vilken civilingenjörutbildning pluggar du? Den civilingenjörutbildning jag pluggar förordar inte planekonomi.

    Kan du se in i framtiden? Det kan inte jag. Därför kan inte jag säga att ”cleantech i bilbranschen är framtiden”. Att oljan kommer att ta slut inom några år har ”framtidssiare” sagt sedan 60-talet. Det har ännu inte skett.

    Det enda vi vet om framtiden är att den inte går att förutse. Därför måste vi skapa ett samhälle som snabbt kan omsätta ny teknik och innovationer till vinstgivande företag. Inte ett samhälle där politikerna försöker planera vad som kommer vara olika branschers framtid. Man försökte det i Sovjet och det fungerade inte.

    Snacket om pengar till USA osv har du nog läst på andra bloggar. Den biten bryr jag mig inte om. Pengarna är i sjön oavsett, de bryr jag mig inte om. Det är det planekonomiska tänkandet som är skadligt.

    Vad som orsakar marknadens beteende är oväsentligt. Kan inte ett företag överleva på marknadens villkor ska det ersättas med något som kan göra det. Finns inget annat sätt som vår ekonomi kan växa på.

    Om det går bra för Volvo är ju det jättebra. Då måste det vara något annat företag regeringen avsåg med räddningspaketet.

  5. Verkar som du har läst en grundkurs i nationalekonomi? Där målas ofta marknaden upp som ofelbar och perfekt. Den osynliga handen kommer på sikt alltid att ordna så att kapitalallokeringen blir perfekt.

    Så behöver dock inte alltid vara fallet. Marknadsmisslyckanden förekommer hela tiden, något man blir varse om man läser lite mer. Jämförelsen med planekonomi är väl liiite löjlig i detta läge kan jag tycka. Staten går ju inte in som ägare, eller hur?

    Ett exempel: Man jämför ju ofta dagens kris med den i slutet av 20-talet, och det med rätta tror jag. Att den krisen blev så allvarlig och långvarig som den blev är många ekonomer idag överens om berodde på att staten inte ingrep i tid. Det bilindustrin upplever idag kan till viss del bero på att en strukturomvandling blir nödvändig, men det är inte nödvändigtvis hela sanningen. I Volvo PVs fall (inte AB Volvo, för dem är det ingen större kris vad jag vet) handlar det till stor del om kortsiktiga finansieringsproblem – man har problem med likviditeten. Det behöver inte betyda att de långsiktigt inte är lönsamma.

  6. Martin,

    Japp, nationalekonomin är instuderad. Det är inget jag skäms för. Första gången jag får höra att jag skulle ha fel för att jag är för välutbildad på området. Den var ny. 🙂

    Eftersom det är marknaden som ska tillfredställas är givetvis marknaden den bästa fördelningsmekanismen.

    Planekonomi innebär inte statligt ägande (t.ex. styrs alla företag internt med planekonomi). Statligt ägande innebär inte heller planekonomi. Vi har statligt ägda företag som konkurrerar med andra företag på svenska (och utländska) marknader utan att vi har planekonomi.

    Tanken bakom planekonomi är istället att marknaden inte vet vad marknaden själv vill ha och kloka personer istället ska styra så att det blir rätt. Ungefär som man gör nu. Man tror sig kunna se in i framtiden (”alla vill ha miljöbilar om 5 år när oljan tar slut”) och satsar pengar på det framtidsscenariot.

    Tyvärr skjuter man sig själv i foten när man gör det. Dels förbrukar man resurser (skattepengar) helt i onödan och dels försämrar man marknadsekonomins möjligheter att snabbt omfördela resurserna dit de faktiskt behövs. Ungefär som att skadeskjuta två flugor i en smäll när man egentligen vill att flugorna ska må bra.

    Om 2 år kanske folks intresse för miljösaker svalnat och det är viktigare för bilköparna att bilen är helt ljudlös eller att man kan byta färg på lacken när man känner för det. Då har man dels slängt ut pengar på fel teknologi samtidigt som man försvårat för dem som hade kunnat ta fram de där bilarna.

    Jag är inte insatt i vad som hände i slutet av 20-talet. Det där kan du säkert bättre än mig. Det enda jag vet är att stater bland annat försökte rädda sina egna industrier med tullmurar vilket gjorde att det bara blev värre för dom länderna.
    Sen har regeringen en väldigt viktig roll i det hela. Jag menar inte att dom ska sitta passivt och bara titta på. Det finns saker dom kan ingripa och göra. Regeringen kan införa åtgärder för att underlätta för företag att skapa nytt och växa. Underlätta för marknadsekonomin så att den fungerar ännu bättre än vad den gör idag.

    Angående marknadsekonomins perfekthet… nej, givetvis är den inte perfekt. Men den är betydligt bättre på att omfördela produktionsresurser än politiker som bara vill vinna nästa val.

  7. Jag har också läst en del nationalekonomi, det är faktiskt det mest intressanta ämne jag har läst. Det jag menade, men inte riktigt lyckades få fram, är att efter grundkursen brukar folk (vad jag märkt) tycka att marknaden löser alla problem. Det är så jag tycker det låter på dig. Efter lite fortsatt läsning, har åtminstone jag själv börjat tro att marknaden faktiskt behöver lite hjälp på traven ändå. Kortsiktigt är nämligen marknaden inte alltid rationell, och det är något vi i allra högsta grad upplever idag. Se bara på aktiemarknaden, svängningar på uppemot 5% (i vissa fall 8-9%) på en dag är vardagsmat. Men ändras verkligen företags ”verkliga” värde så mycket från dag till dag? Det handlar om psykologi och rädsla! Och det smittar av sig på alla verksamheter, vilket gör att vissa, som i grunden faktiskt är lönsamma och bra företag, tas på sängen och riskerar att gå i konkurs om ingen ingriper. Stora värden riskerar då att gå förlorade, och det är just det som hände på 20-talet. Man hade en övertro på Smiths osynliga hand och det straffade sig.

    När man går in och ”hjälper” marknaden på traven, vilket länder över hela världen gör idag, är det säkert oundvikligt att begå en mängd misstag, vissa mer kostsamma än andra. Vi har ju ett klockrent exempel med den svenska varvsindustrin, där man med statliga medel utökade produktionskapaciteten istället för att förminska och nischa sig på ett smalare område. Jag hoppas och tror att man har lärt sig (något) av de misstagen. Det är väl här våra åsikter verkar skilja sig.

    Angående det där med tullmurar. Det finns faktiskt många exempel där länder har lyckats bygga upp framgångsrika industrier genom statliga subventioner och importtullar, som sedan har monterats ned i takt med att industrin har blivit konkurrenskraftig. Ericssons kinesiska konkurrent Huawei är ett exempel, för att inte tala om ”Tigerekonomierna” med sina olika elektronikföretag.

  8. Martin,

    Det var några år sedan jag läste nationalekonomi. Däremot har jag läst en del andra böcker på sistone som kanske är färgade. Vad har du läst för böcker som fått dig att betrakta marknaden annorlunda? Tipsa, jag läser gärna (nationalekonomi är ju intressant).

    Intressant att du nämner tigerekonomierna. De brukar annars användas som exempel på det rent omvända. Framgång genom avreglering och fri marknad. Även om de hade vissa tullmurar inledningsvis var det knappast tullmurarna som gjorde att de blev framgångsrika. Till skillnad från sydamerikanska länder övergav de t.ex. tanken på att vara självförsörjande (ISI-tanken, skydda de inhemska industrierna). De sydamerikanska länderna fick inte samma ekonomiska tillväxt (trots, eller kanske på grund av, tullmurar).
    Kinas enorma tillväxt just nu har ju att göra med att de öppnat upp sin marknad för konkurrens och börjat handla med omvärlden. Inte tvärtom. Om de hade börjat handla med omvärlden redan på 60-talet hade de fått tillväxtboomen redan då, inte idag 40 år senare. Ett skyddat Huawai skapade aldrig välstånd åt Kina. Ett konkurrensutsatt Huawai (och en stor mängd andra konkurrensutsatta kinesiska företag) har däremot gjort det.
    Nej, Huawei är inte ett exempel på hur tullmurar och statlig planering skapat välstånd. Snarare är det exempel på tvärtom.

    Ja, som du säger ska ska man hjälpa marknaden. Men man ska göra det genom att se till att marknaden fungerar fritt och bra. När man går in och försöker detaljstyra hjälper man inte marknaden. Man sabbar den.

    Ja, som du säger, väljer man ut en enstaka händelse eller en kort tidsperiod kan marknaden se irrationell ut. Vad som köps och säljs kan skifta väldigt mycket och se väldigt konstigt ut för en som betraktar det utifrån. Ja, rädsla, psykologi och en massa andra mänskliga känslor ligger bakom besluten som tas. Men det fina är att besluten tas av väldigt många människor. Tittar du på en längre tidsperiod och tar med flera händelser ser du att marknaden beter sig väldigt rationellt.
    Marknaden har fel ibland men på det långa loppet blir det rätt till slut, eftersom marknaden rättar till fel som begås.
    Ungefär som om du skulle kasta en tärning 2 gånger. Genomsnittet av värdet av dina kast är förmodligen inte 3,5. Men om du kastar tärningen 1000 gånger är genomsnittet med stor sannolikhet 3,5.

    Det som händer när politikerna går in och styr är att färre personer får större makt över enstaka händelser. Därmed ökar irrationaliteten. Politiker är människor precis som alla andra. De styrs av rädsla och psykologi även de (eller som i det här fallet, viljan att bli omvalda). Det är ungefär som att först låter en person ange värdet på de första 500 tärningskasten till ett värde innan du slår de resterande 500 som vanligt. Sannolikheten att genomsnittet blir 3,5 har då minskat kraftigt. Irrationaliteten ökar genom att minska antalet individer som fattar besluten.

    Att individerna som fattar besluten inte spelar med sina egna pengar och dessutom har en helt annan agenda (bli omvalda och inte tjäna pengar åt aktieägare, dvs skapa sunda företag) ökar bara ytterligare irrationaliteten i de ekonomiska besluten.

    Nej, man har inte lärt sig något sedan misstaget med varvsindustrin. Man talar fortfarande om att ”rädda jobben” och låter sig hyllas av den kortsiktiga arbetarrörelsen. Om man har lärt sig något är det att dölja det som ”framtidssatsningar på miljöteknik” för att tysta kritiker i de egna leden. I slutänden handlar det dock om samma sak: visa sig handlingskraftig när folk är rädda och därmed öka sina chanser att vinna nästa val. det var inte en sund ekonomisk satsning då och det är det inte nu heller.

Leave a Comment.