Deras korta format passar också utmärkt för Youtube.

Nedan är en amerikansk film från 30-talet som berättar varför USA bör handla med andra länder.

Tricket med mannen som somnar är en klassiker i informationsfilmer av det här slaget. Samma trick användes senare av socialdemokraterna i en film om vad som skulle hända om man tog bort skatterna i Sverige (nån som vet vad den heter? Jag har glömt och hittar den inte när jag googlar).

Intressant att notera att USA 1930 fortfarande handlade med Ryssland. Några år senare, 1948, hade förhållandet förändrats och då var det något annat som debatterades. Följande informationsfilm handlar om huruvida man bör byta ut personlig frihet mot bekvämlighet.

Filmen är så bra att den borde vara obligatorisk på samhällskunskapslektionerna på högstadiet.

Min personliga favorit är dock denna disneyklassiker som förklarar allt.

Det är så här jag föreställer mig politikerna varje gång det är dags för oss andra att deklarera…

Debatten är dock inte ny, den blossar upp med jämna mellanrum. När Margaret Thatcher, efter 11 år som premiärminister, avgick debatterades hennes eftermäle. Alla höll med om att hennes marknadsreformer lett till att ekonomin förbättrats för samtliga, ändå fanns det kritiker:

Nästa gång ni hör en vänsteranhängare använda orden ”relativ fattigdom” kan ni minnas Thatchers varnande ord: ”He would rather have the poor poorer, provided the rich was less rich” (på svenska: ”han ser hellre att de fattiga var fattigare så länge de rika var mindre rika”)

Med andra ord: Relativ fattigdom är trams och det visste man redan 1990.

Mer läsning: Hur jag ökat barnfattigdomen på Malta.

På Malta är Taxinäringen reglerad. Antalet taxibilar är begränsat till 200 st och taxilicensen är något som går i arv från far till son. Resultatet är skyhöga priser och ett stort missnöje över taxichaufförernas urusla kundbemötande. I Sverige har taxinäringen fri etableringsrätt, alla som klarar av att ett skriftligt prov får rätt att starta taxifirma. I Stockholm är det inte svårt att få tag på en taxi och priserna är låga i jämförelse.

I Sverige är däremot bostadsmarknaden väldigt reglerad. Vad du får ta betalt när du hyr ut lägenheter är strikt reglerat i lag. Resultatet är brist på bostäder. Det är i princip omöjligt att få ett förstahandskontrakt i Stockholm. Istället är det stora lån och den överhettade bostadsmarknaden som gäller.

Pax för att bo i kyrktornet!

Även om taxinäringen är socialistiskt kvoterad på Malta är bostadsmarknaden liberalistiskt befriad från alla restriktioner. Här nere är det fritt fram att hyra ut hur du vill, till vem du vill och när du vill. Tack vare det oreglerade systemet finns här en mycket väl fungerande bostadsmarknad där alla människor inte bara har någonstans att bo utan också får bo exakt där de vill. Saknas något bygger man det.

Notera antalet lyftkranar i bakgrunden

Trots att Malta är stört överbefolkat (en halv miljon människor på en yta stor som en femtedel av Gotland) tog det oss bara en dag(!) att hitta en lägenhet som var precis det vi ville ha St Julians, möblerad takvåning, stor takterass, två sovrum, öppen planlösning, schysst badrum, gasspis och myggnät, max 700 Eur i månaden. Dagen efter vi landade fick vi hjälp av mäklare att titta på lägenheter. Vi kikade på 9 objekt och valde sedan den vi tyckte bäst om. Två dagar efter att vi landat på ön flyttade vi in i lägenheten.

Tänk om samma sak gällde i Sverige. Tänk om det bara tog en dag att fixa förstahandskontrakt i Stockholm. Du anlände med ditt pick och pack på centralen klockan nio och blir runtskjutsad av en mäklare under dagen. Åtta timmar senare har du förstahandskontrakt på en möblerad trea vid Stureplan för 6300 kr i månaden (eller på söder om du hellre ville det) och kan flytta in direkt. Skulle inte det vara fantastiskt?

Vad skulle då vänstern demonstrera mot?

En fungerande marknadsekonomi fixar vad samhället behöver och vill ha. I Sverige finns en fungerande taximarknad, på Malta en fungerande bostadsmarknad. Båda länderna kan lära sig av varandra.

Mer läsning: Per-Mattias har tips på hur du fixar hyreskontrakt i Stockholm.

Som sidonot; ”bil med chaufför” är inte en reglerad marknad på Malta. Ingen maltes åker med taxameterbilar utan ringer istället en firma som har ”bilar med chaufför”. För de firmorna råder marknadens hårda verklighet. De är därmed extremt trevliga och tar ungefär en tredjedel av vad en taxibil skulle ta.

Vi skrattade åt Senegal som byggde en staty i öknen för 200 miljoner. Samtidigt gör vi samma sak själva. Svenska beslutfattare slänger, liksom afrikanerna, pengar på kulturprojekt och onödiga leksaker.

Tillväxtverket, vars officiella uppgift (enligt wikipedia) är ”att utveckla och genomföra insatser som främjar entreprenörskap, ökad konkurrenskraft och tillväxt i företag ” har publicerat en lång lista på projekt som fått pengar. Läsningen är tragikomisk.

Projekt som fått pengar

Härnösands kommun, 17 miljoner till bygget av en curlinghall. Motivering: ”Det skulle gynna det besöksbaserade näringslivet” (projektid: 151628).

”Curling Valley”, Svensk industris nya tillväxtmotor? (endast 17 miljoner).

Jamtli (ett museum i Östersund) fick 3 miljoner för att ”påvisa företagsmöjligheter med kulturarvet som utgångspunkt” (projektid: 151632). De fick också 7 miljoner för att bygga en 70-talspark (projektid: 147948). Komplett med ”en park, en villa, 4 små pensionärslägenheter, ett torp samt sommartid ha en avdelning (dagis) i den kommunala förskolan, allt ska vara i 70-tals miljö.” De fick de sju miljonerna med motiveringen att det ”ska attrahera fler besökare till regionen och skapa arbetstillfällen.”

Så här glad blir man av att återuppleva 70-talet (för 7 miljoner).

Det bästa jag hittat hittills är dock Kommunförbundet region Värmland som fått 9 miljoner för att locka folk att bosätta sig i Värmland med motivering att ”därmed öka befolkningsmängden i yrkesverksam ålder för att på så vis kunna säkra behovet av kompetens för regionens företag och organisationer.” (projekt id 151105). Det är min favorit för att det är ett nollsummespel för Sverige i stort. De som flyttar in till Värmland måste ju flytta ut från något annat län och därmed minska det länets befolkningsmängd i yrkesverksam ålder.

Ett nollsummespel som kostar skattebetalarna 9 miljoner kronor.

Flytta till Värmland, vi har tårta.

Tävlingen, hitta ett projekt som är löjligare än de ovan nämnda.

1. Kolla igenom Tillväxtverkets lista med projekt som fått pengar.
2. Hitta ett projekt du tycker är löjligast och skriv om det i en kommentar
3. Glöm inte bort att ange projekt-id och varför projektet är onödigt/löjligt (ju roligare motivering desto bättre)

Det roligaste bidraget vinner ett hemligt pris. Kanske en iphone, kanske en middag eller kanske en tripp till Östersunds kulturmuseum (mycket hett om du gillar orange).

Mer läsning: Bloggen ”mitt 70-tal” om du vill ha nostalgitrippar betydligt billigare än 7 miljoner.

]]> http://www.torefriskopp.se/politik/tavling-identifiera-det-onodigaste-projektet-tillvaxtprojektet/feed 10 http://www.torefriskopp.se/politik/jag-har-okat-barnfattigdomen-pa-malta http://www.torefriskopp.se/politik/jag-har-okat-barnfattigdomen-pa-malta#comments Thu, 09 Jun 2011 14:39:16 +0000 Tore Friskopp http://www.torefriskopp.se/?p=936 Rädda Barnen i Sverige har publicerat två rapporter om barnfattigdom. De hävdar att barnfattigdomen i Sverige har ökat på sistone. Ökningen är inte i kronor och ören, rapporterna fastslår att det har skett inkomstökningar i samtliga inkomstskikt de senaste tio åren. Ökningen av fattigdom handlar istället om relativ inkomst.

Rädda barnen definierar en fattig som en person som har lägre inkomst än 60% av genomsnittsinkomsten. Dvs: om genomsnittsinkomsten är 27 900 kr är du fattig om du tjänar mindre än 16 740 kr/mån (2009 års siffror enligt SCB).

När jag läser Rädda Barnens definition av fattigdom inser jag hur mycket smärta jag åsamkat landet som jag precis flyttat till. Genom att flytta mig själv och min verksamhet till Malta har jag ökat landets barnfattigdom.

Rädda Barnen avslöjar:
Ökad levnadsstandard leder endast till olycka. En bildserie från Malta i fyra delar.

Jag och mina svenska kolleger här nere tjänar betydligt mer än medelmaltesen. Lönenivån här nere är ungefär hälften av i Sverige och det är dessutom vanligt att bara mannen i familjen arbetar. En barnfamilj här nere tjänar alltså betydligt mindre än vad jag och mina kolleger gör. Vi har ökat landets genomsnittslön samt inkomstklyftan och därmed ökat barnfattigdomen.

Rädda Barnen avslöjar:
Nationaldrycken Kinnie smaker inte lika gott när du vet att du alltid kommer ha råd med den.

Det finns ca 400 igaming-bolag på Malta, de flesta med uteslutande utländsk personal. Nästan alla utlänningar här har högre inkomst än genomsnittsmaltesen och de flesta är unga människor utan barn. Det är alltså inte bara jag som orsakat en ökning av barnfattigdomen på Malta, det är hela igaming-branschen och de välbetalda utländska arbetarna.

Rädda Barnen avslöjar:
Maskerad är inte lika speciellt när du vet att mamma har råd med fler ballonger.

Genom att flytta till Malta har jag ökat landets BNP och skatteintäkter. Nästan alla mina inkomster kommer från andra länder vilket innebär att jag också förbättrat landets handelsbalans. Jag köper hemtjänster av malteser, mat av malteser, hyr lägenhet och kontor av malteser. Nästan alla pengar jag använder till konsumtion hamnar i maltesers fickor.

Rädda Barnen avslöjar:
Skolutflykter är inte lika roliga när skolan har råd att skicka med lärare.

Jag brukade må bra över att jag bidrog till Maltas ekonomi. Pengarna jag drog in och spenderade här trodde jag förbättrade landet. Jag trodde tidigare att jag var en ren vinstaffär för Malta då jag drar in pengar utan att belasta välfärdssystemet. Nu inser jag hur fel jag haft. Att jag drar in pengar till Malta och ökar den totala levnadsstandarden för alla är ju en del av problemet. Min blotta närvaro har ju ökat barnfattigdomen på Malta.

Rädda Barnen avslöjar:
Nya matchtröjor till barnen kommer bara göra de andra lagen avundsjuka.

Det spelar inte någon roll om föräldrarna har mer pengar än tidigare. Det spelar ingen roll om föräldrarna kan köpa bättre mat, ge fler leksaker eller köpa finare kläder åt sina barn. Det enda som spelar någon roll är hur mycket pengar föräldrarna har i jämförelse med andra i samhället. Att jag tjänar pengar och bidrar till Maltas ekonomi har alltså ökat landets barnfattigdom.

Eller så finns det ett annat sätt att se på saken. Kanske är det så att malteser mår bra av att få mer pengar i sina fickor. Kanske mår malteser bra av ökad BNP, högre skatteintäkter och förbättrad handelsbalans. Kanske mår malteser bra av att få mer pengar.

Kanske är relativ inkomst som fattigdomsbegrepp trams. Kanske är Rädda Barnens rapport om ökad barnfattigdom i Sverige samma sak: Trams.

Mer läsning: Johnny Munkhammar skriver vettigt om Rädda Barnens förvirrande begrepp.

Här är en film som förklarar ganska bra hur jag står i många frågor:

Punkterna i en lista:

1. Liberty as the primary political value
2. Individualism
3. Skepticism about power
4. Rule of Law
5. Civil Society
6. Spontaneous Order
7. Free Markets
8. Toleration
9. Peace
10. Limited Government

Sverige är, trots högt skattetryck, ett ganska fritt och liberalt land. Fria marknader, fred och tolerans (iaf PK-tolerans) är Sverige bra på. Vad landet fallerar på är dock en alltför blind tilltro till makten, att staten har nästan obegränsad makt över individen och att individen i sin tur har väldigt begränsad makt över sin egen situation.

Saker på individnivå kan du dock göra någonting åt. Om det inte går att förändra hela samhället kan du åtminstone förändra hur du låter samhället påverka dig själv.

Genom att helt inrikta hur jag tjänar pengar till affärsverksamheter som är helt oberoende av var jag befinner mig och därefter emigrera hoppas jag uppnå den personliga friheten som inte finns i Sverige. Lägre skatter och mindre byråkratiskt krångel på Malta frigör tid och pengar jag kan använda till att uppfylla mina drömmar.

Vill man inte bo på Malta kan man flytta någon annanstans, Tyskland har också låg skatt (och allt är bättre i Berlin).

Skatt leder till mer makt åt politikerna och mindre åt människorna. Hade inte kunnat säga det bättre själv.

Vändningen kom när de införde flerpartisystem, marknadsekonomi och tillät privata företag.

Hoppa till 3:00 om ni inte orkar se hela filmen (5 min lång).

Tack Carl Hörberg för tipset!

Jag har följt Johnnys blogg och läst hans bok ”A guide to reform”. Det som skiljer Munkhammar från andra politiker är att han talar om ideologi och vart vi vill att samhället ska ta vägen. Hur vill vi att samhället ska se ut i framtiden. Han baserar argumenten på fakta och föreslår reformer som ska ta oss dit.

Han har skrivit essän ”Du ska bli miljonär” som är obligatorisk läsning för dig som är intresserad av frihetlig ideologi och vad Sverige bör göra.

Gång på gång är det kul att se hur han slår hål på socialisternas myter, faktoider och rena felaktigheter.

Ett exempel är från en riksdagsdebatt. Socialdemokraterna tycker att barnfattigdomen och de ökade klyftorna i samhället är regeringens fel. Det här är Johnnys svar:

Den som vill se hela replikskiftet kan gå till riksdagens hemsida och klicka sig runt lite.

För den som vill veta vart borgerligheten är på väg bör hålla koll på Munkhammars blogg.